Det blev inget beslut om nedläggning av högstadiet på Jonsboskolan i Långshyttan vid kommunfullmäktiges sista möte för året. Frågan återemitterades då flera av partierna efterlyste ett mer grundläggande underlag inför ett beslut. Ett mer än rimligt krav med tanke på ett ev besluts konsekvenser för ungdomarna i kommunens nordöstra hörn, såväl som för bygden i sin helhet. Anmärkningsvärt är dock hur den styrande majoriteten över huvud taget kan lägga fram ett så långtgående förslag baserat på så undermåliga underlag. Det tyder på panik.
När kommunalrådet (C) i sitt anförande inför kommunfullmäktige framhåller att kommunen sedan 1994 tappat 2000 invånare och därmed årliga intäkter på 100 Mkr så beskriver det naturligtvis en del varför den finansiella situation ser ut som den gör. Men den viktiga frågan är vad man gjort för att förhindra denna utveckling och framförallt vad görs för att återta initiativet. Det är naturligtvis lätt att gömma sig bakom påståendet att den här utvecklingen ser vi också på andra orter eller påståenden som att det nu är svåra konjunkturer. Nu ja, men under de 25 år som gått har det varit både upp och ner så förklaringen håller inte. Sanningen är snarare att man trots goda föresatser inte haft förmågan att greppa utvecklingen, att tänka nytt.
Vad värre är att under de kommande 10 åren beräknas folkmängden i kommunen minska med ytterligare 1000 personer, c:a 50 Mkr i minskade årliga intäkter, och i klartext betyder det att vi kommer att se historien upprepa sig vid varje kommande budgetgenomgång.
Den fråga vi landsbygdsbor ställer oss är vilket pris vi kommer att få betala för kommunens kris? Hur långt är politikerna beredda att gå när det gäller utarmningen av Hedemoras landsbygd? Vilket pris kommer våra barn och unga att få betala för politikernas tillkortakommande? Hur många fler skolor ska läggas ner och hur många mil och timmar ska våra skolungdomar behöva tillbringa i buss? Är det meningen att vi som valt att bo på landsbygden plikttroget ska leverera in vår skatt och inte få något tillbaka?
Från de styrande partierna hör man ofta påståenden som att skola, vård och omsorg är viktigt liksom att vi måste ha en levande landsbygd. Vackra ord men väldigt lite verkstad.
På kommunens hemsida kan man läsa ” Visionen för Hedemora kommun är en bygd med framtidstro, där människor och näringsliv utvecklas.” och man utgår naturligtvis från att detta avser hela vår kommun, samtliga invånare oberoende på var vi bor. På samma sida anger man också ” Kommunen har inte mindre än sju tätorter. Hedemora stad är Dalarnas äldsta stad och centralort i kommunen med ett stort serviceutbud.
De övriga tätorterna är Långshyttan, Garpenberg, Vikmanshyttan, Stjärnsund, Husby och Västerby.” Men uppenbarligen har man redan rationaliserat bort ”tätorterna” för länkarna är borttagna. Du kan gå in på kommunens hemsida och klicka på ”tätorterna” så kan du få detta bekräftat. Notera att sidan uppdaterades så sent som 2012-12-11.
Det finns all anledning för oss landsbygdsbor att ställa oss frågan om vi verkligen ska acceptera den här utvecklingen och framförallt vad vi kan bidra med för att påverka utvecklingen i en mer positiv riktning. Det finns också anledning att Ni politiker bestämmer Er för om landsbygden är en tillgång för kommunen och ge besked i frågan. Säger Ni att vi behöver en levande landsbygd då gäller det också att leva upp till Era påståenden.
Vi får väl se vad den slutgiltiga utgången blir när det gäller frågan om högstadiet vid Jonsboskolan. Frågan är om julklappen till skolungdomarna varar ända till Påska eller om något kommer emellan……
Är det bara centralorten som ska leva vidare eller är man beredd att också låta landsbygden bli en levande del av Hedemora kommun, det är frågan?
Den polarisering som den nu förda politiken medför gagnar på intet vis Hedemora på varken kort eller lång sikt.
Per