Det påstås ofta att för att en kommun ska lyckas måste den vara stor och ligga i ett storstadsområde. Till viss del må detta vara sant men än mer handlar det om politiskt ledarskap. Solna är ett tydligt exempel på detta.

Under 1970- och 1980-talen var Solna en kommun i kris. Hög andel sociala problem, tät bebyggelse, flera miljonprogramsområden, problem med utflyttning och hög arbetslöshet. Inget nybyggande och invånare flyttade ut och särskilt de med utbildning. 1997 tvingades kommunen till en unikt stor skattehöjning på 1,45 kr. Solna hamnade också långt ner i ranking av företagsklimatet. Trots sitt läge i Stockholmsregionen och sin befolkningsstorlek på c:a 70 000 invånare var Solna en kommun i kris.

I dag har Solna en arbetslöshet på 2,8 %, betydligt lägre än såväl Stockholms som landets genomsnitt. I dag har Solna lägst kommunalskatt av alla kommuner i Stockholm län och skatten har kunnat sänkas till 17,12 kr den senaste mandatperioden.  Sedan 2004 har befolkningen i Solna vuxit snabbast i landet. Under 2012 ökade befolkningen med 1350 personer, en ökning med 1,9 %, varav 700 personer utgör flyttningsnetto. I dag rankas också Solna som en av de kommuner som har bäst företagsklimat i landet.

Kris har vänts till framgång. Hur har det varit möjligt?

Kommunen genomförde en noggrann analys av möjligheter, styrkor, hot och svagheter. Mål har formulerades och konkretiserats i tydliga program och detta har fått verkligt genomslag i politiken. Majoriteten var enig i samtliga frågor och har förmått att prioritera. För att locka företagen till kommunen har alla processer för godkännande av etableringar och byggande effektiviserats. Det politiska ledarskapet är tydligt och lämnar stor frihet för ledande tjänstemän att agera men ställer också tydliga krav att leverera.

Hur kunde då Solnas politiker lyckas med denna vändning? Arbetet leddes i hög grad av kommunstyrelsens ordförande men det fanns fler förtroendevalda och ledande tjänstemän som gjort avgörande insatser. Arbetet har präglats av ett stort mått av sunt förnuft.

Exemplet Solna visar att storlek och att läget, om än i en storstadsregion, inte är det enda som avgör en kommuns utveckling utan att det är tydliga mål och ledarskapet som utgör grunden till framgång.

Exemplet Fagersta, som jag tidigare redovisat här, visar att även en förhållandevis liten kommun belägen ute i landsorten kan vända utvecklingen i positiv riktning. Även här ligger grunden till förändringen i tydliga mål och i ledarskapet.

För all verksamhet gäller att grunden till framgång ligger i konkreta och tydliga mål, krav på leverans, uppföljning och kontroll men framförallt på ett starkt ledarskap.

Det är inte bara storleken som har betydelse, lika viktigt om inte än viktigare är Politikernas förmåga!

Per