Vid det senaste Kommunfullmäktigesammanträdet i Hedemora fanns på agendan en som vid en första anblick kan tyckas harmlös fråga ”Tillägg till kommunikationspolicyn”. Få var nog de som trodde att frågan skulle föranleda något större intresse. Men se – det visade sig att den innehöll mer sprängkraft och avslöjanden än någon väntat.
Vad det handlar om är att:
I nuvarande Informations- och marknadsföringspolicyn för Hedemora kommun, även kallad Kommunikationspolicy, så föreslås att tre tillägg görs:
- Siluetten av Hedemora kommun. Får användas i fyra bestämda färger.
- Passerkort för anställda. Kortet fungerar även som tagg och kan låsa upp dörrar/portar samt kopieringsmaskinerna.
- Visitkort ska kompletteras med Siluetten av Hedemora kommun.
Vad var det då som gav frågan sprängkraft? Jo- hur ska skrivningen tolkas och hur långtgående är beslutet. Handlar det enbart om en ändring i policyn eller är beslutet mer långtgående och även avser införandet av passerkort för alla anställda med vidhängande system och kostnader dito?
Som det är skrivet torde det bara kunna tolkas som att Passerkort ska införas (pkt 2) och då kommunalrådet, Ulf Hansson, på fråga om vad det skulle komma att kosta inte kunde ge något svar så torde det stå klart för varje ansvarstagande beslutsfattare att man inte kunde gå till beslut utan att underlaget kompletterats med kostnadsuppgifter. Därför kravet på återremiss. Allt annat hade varit oansvarigt.
Men det som gjorde mig som nytillträdd Fullmäktigeledamot mest betänklig var när kommunalrådet, Ulf Hansson (S), vände sig till Melker Andersson (M) och sa sig vara lite förvånad över Ms agerande och undrade om M infört ett nytt sätt att se på saker och att frågan skulle ha väckts tidigare, underförstått i Kommunstyrelsen. Vad kommunalrådet uppenbarligen menade var att beslutet i fullmäktige enbart skulle ha varit en formsak.
Om det nu är så att det är den politiska ledningens uppfattning att kommunfullmäktige enbart ska vara en transportsträcka för redan fattade beslut visar det på ett förakt för den demokratiska processen. Det visar på maktfullkomlighet.
Intressant var också att höra Owe Ahlinder (C) argumentera över att frågan enbart gällde formuleringarna i policyn. När han uttalar; Policyn är inget tvång…Om man använder så gör man det…inte tagit ställning om det ska användas nu eller sen…vi vet inte om det kommer att införas… så funderar åtminstone jag över hur jag hamnade i den här sandlådan.
Anledningen till att man över huvud taget lägger ner arbete på att upprätta en kommunikationspolicy är just den att den ska införas på samtliga i strukturen ingående enheter, omfatta alla, med syfte att kunna visa upp en gemensam fasad och ett koordinerat agerande. Visst ska Hedemora ha en genomtänkt och fungerande Kommunikationspolicy, giltig och införd över hela kommunens organisation och utan undantag.
Vad den här frågan tydligt visar är att underlaget som presenterats för Fullmäktige är ofullständigt och dåligt genomarbetat. Det är inte första gången vi ser undermåliga beslutsunderlag inför kommunala beslut.
Jag kan ju påminna om att ombyggnaden av Smeby skola som beräknades till 9 mkr nu är uppe i 21,5 mkr, om det nu stannar vid det. Ytterligare ett exempel på undermåligt beslutsunderlag. Listan kan tyvärr göras lång.
Det måste till en skärpning!
Per