I torsdags, 13/2, kom beskedet vi alla fruktat, att Outokumpu avser att avveckla verksamheten vid anläggningen i Långshyttan. Närmare 180 anställda är direkt berörda, uppskattningsvis ytterligare 400 ”familjemedlemmar” påvekas av nedläggningen och till detta skall läggas att ett stort antal i kringnäringarna drabbas som en konsekvens av nedläggningen. Ett tungt slag mot en redan utsatt bygd. ”Ett slag i solarplexus på innevånarna och Långshyttan” som en person så talande uttryckt det. Visst är vi nere för räkning och med all rätt förbannade men samtidigt knyts många nävar och revanschlustan börjar spira. Kampen kan börja.

Det är sedan länge ett välkänt faktum att Outokumpu brottas med lönsamhetsproblem och inte minst i Långshyttan. För drygt två år sedan ställde företagsledningen ultimatum om att lönsamheten skulle fixas annars blir det nedläggning. 95 anställda fick direkt lämna. Ett jobbigt men tydligt besked för alla parter även för kommunens ledning. I samma veva kom också beskedet om Grådö. Hoten mot Hedemora tornade upp sig.

Med den hotbild mot kommunen som ”worst case” innebar hade man förväntat sig att en ansvarskännande och aktiv kommunledning satt in alla resurser för att engagera alla goda krafter i kommunen för att ”mota Olle i grind”. Upprättat strategier och utvecklingsplaner för hur föra Hedemora ur krisen om det värsta skulle inträffa. Avvaktat med beslut som spelade bort framtida möjligheter. Tyvärr hände inget av detta. Kommunledningen fortsatte i samma hjulspår som tidigare. I stället avlövade man Långshyttan från resurser och motsatte sig de flesta förslag i kommunfullmäktige som kunde gynna orten. Det får vi lida av nu. När Kommunalrådet (S) säger ” jag förväntar mig också att Hedemoras lokala moderatpolitiker agerar och sätter press på sina partivänner i regeringen. Vi har tyvärr inte sett så mycket av det tidigare” så borde han själv stå upp och förklara kommunledningens passivitet. Passivitet är vad som kännetecknar Hedemoras ledning.

Vi har också fått lära oss av Kommunalrådet(S) att framtidsstrategier är onödiga för man måste ha friheten att kunna agera vid världshändelser som Berlinmurens fall etc. Jag tror de flesta Hedemorabor delar uppfattningen att det är angelägnare och viktigare för Hedemora att dess ledning har förmågan att agera kraftfullt inför lokala händelser och kriser. Det går inte bara att vänta på att någon annan ska fixa skivan eller att nya bidrag rinner in i kassan. Ökande ekonomiska bidrag är inget tecken på att man är i vinnarposition däremot om befolkningen ökar, man klättrar eller placerar sig högt i kommunrankingar kan det vara ett tecken att man är på rätt väg.

Oavsett kommunledningens agerande hade troligen Outokumpus beslut blivit det samma men vår förmåga att möta och hantera situationen hade varit helt annorlunda. Kommunen saknar en stark samlande kraft, och från den nuvarande kommunledningen kan vi inte vänta några storverk. Jag är däremot övertygad om att när den värsta chocken lagt sig kommer Långshyttans invånare att ta saken i egna händer och visa att det går att göra skillnad.

Med vårt fulla stöd tar nu de fackliga företrädarna upp kampen om jobben men oavsett utgången måste vi påbörja resan mot ett förändrat Hedemora.

Vad som händer i Långshyttan är inte bara en fråga för Långshyttan det är en ödesfråga för hela Hedemora kommun.

Nu sätter vi stenen i rullning……  

Per