Hedemora har under en lång följd av år tappat i befolkningsunderlag, från drygt 17000 invånare till 15004 nu vid tredje kvartalets utgång . Troligen har vi vid dags dato passerat gränsen 15000. Prognosen, enl budgetförutsättningarna 2014, säger 15000 för 2014 och 2016 beräknas vi vara 14900. Fortsätter den nuvarande trenden kommer budgetförutsättningarna på skam och vid utgången av 2016 kommer vi inte att nå upp till 14900.
Med den befolkningsutveckling som Hedemora kommun uppvisar och med prognoser om fortsatt avfolkning kunde man förvänta sig att kommunledning och förtroendevalda högst på dagordningen skulle sätta frågan om åtgärdsprogram för att vända utvecklingen. Man kunde förvänta sig att Fullmäktige, Kommunstyrelse, Strategiutskott, Nämnder mfl återkommande skulle ha frågan på agendan och aktivt agera för att försöka få en ändring tillstånd.
Vid en genomgång av samtliga tillgängliga protokoll från Fullmäktige, Kommunstyrelse Strategiutskott och nämnder för de senaste två åren kan jag inte finna att frågan om Hedemoras i grunden största problem, befolkningsutvecklingen, överhuvudtaget funnits på agendan. Frågan är uppenbarligen inte av intresse, inte ens i Kommunstyrelse eller i Strategiutskottet där makten huserar. Nog är det, lindrigt sagt, märkligt?
Signalerna att kommunledning har en hel del att fundera över har genom åren varit många. Återkommande bottennapp i rankingar som tex ”bästa kommun att bo i” och ”näringslivsfrågor” mfl borde, kan man tycka, för länge sedan ha föranlett en kraftsamling över partigränser med målet att vända utvecklingen.
Man kunde förvänta sig att:
– Kommunledningen engagerat enskilda medborgare, föreningsliv och organisationer i ett arbete om kommunens utveckling.
– Nämnder åtminstone en gång per år och i god tid före budgetprocessen behandlat framtidsfrågan utifrån just sitt perspektiv. Inkluderat förvaltningen inte att förglömma.
– Strategiutskott och kommunstyrelse baserat på dialog med nämnder, förvaltning och samtliga politiska partier format en strategisk plan och mål för det fortsatta kortsiktiga såväl som långsiktiga arbetet.
– Fullmäktige åtminstone en gång per år och i god tid före budgetprocessen behandlat framtidsfrågan utifrån ett helhetsperspektiv. Beslutat om såväl kort- som långsiktig strategisk inriktning och inlemmat detta i budgetförutsättningar och därefter i slutlig budget.
– Resurser öronmärkts för satsningar att göra kommunen attraktiv och att frågan ständigt hållits aktuell och levande med återkommande uppföljning i fullmäktige.
Nog är det märkligt att man låter åren gå utan att försöka att på ett strukturerat sätt angripa problemen. Lika märkligt är kommunalrådens motivering till att föreslå fullmäktige att avslå den av M lagda motionen om att upprätta en långsiktig strategisk plan; ”det är svårt att göra långsiktsplaner när samhället har så stora och täta förändringar”. Med den inställningen blir det tillfälligheterna som styr utvecklingen och kräftgången kommer med all sannolikhet att fortsätta. Frågan är också vilka erfarenheter kommunchefen har av långsiktigt förändringsarbete då denne uppenbarligen inte ser behovet av en långsiktig strategisk plan.
Det ska bli intressant att se hur fullmäktige till sist kommer att ställa sig till motionen i fråga. Motionen är, vad jag förstår, det första och hittills enda försöket att få tillstånd ett arbete med en strategi för framtiden, något som Hedemora såväl behöver. Jag är övertygad om att det i fullmäktige finns ett antal, oavsett partifärg, som inser behovet av att något måste göras åt kommunens negativa utveckling och att enda vägen till framgång ligger i ett omfattande strategiarbete och upprättande av mål på kort och lång sikt. Om man däremot har civilkurage att göra sin stämma hörd, visar sig.
Jag är också övertygad om att merparten av våra valda ombud i fullmäktige har en annan och mer positiv definition på Hedemora som vinnare än att kommunen får ytterligare ekonomiskt bidrag. De ser säkert tillväxt som det övergripande målet och är också medvetna om att det kommer att ta tid att vända utvecklingen. Det är inte gjort i en handvändning utan det kommer att ta sin rundliga tid och innebära ett hårt, systematiskt och målmedvetet arbete. Det kommer att krävas kreativitet och nytänkande, involverande enskilda medborgare, föreningsliv, organisationer mfl. Det finns ingen genväg!
Det torde stå klart för gemene man, såvida man inte haft skygglappar för ögonen, att den hittills valda vägen inte varit särskilt framgångsrik. Dags att med öppna ögon välja en annan väg!
Initiativet till en förändringsprocess måste komma från politiken men man behöver inte göra jobbet själv. Vi måste alla hjälpas åt!
Per