Insändare i Avesta Tidning 2012-01-11

Undertecknad, God-man till en handikappad man boende i Avesta, lämnade den 2 dec 2012 på kommunkontoret två brev, dels till Kommunalrådet dels till Kommunstyrelsen i Avesta, angående de konsekvenser som borttagandet av habiliteringsersättningen får för de handikappade. Jag påpekade där det orimliga i beslutet.  Avesta Tidning har i artiklar den 14/12 och i sin Ledare den 16/12 tagit upp frågan, därtill har ett antal insändare gett sina synpunkter. Till dags dato har ännu inget svar på skrivelsen inkommit från kommunens politiska ledning. Frågan är, för de drabbade, för viktig att ”tigas ihjäl”.

I september 2011 beslutade Omsorgsstyrelsen att habiliteringsersättningen ska upphöra från 1 januari 2012 till förmån för en ny sysselsättningsmodell. Beslutet innebär att de handikappade, vars handikapp gör att de inte kan komma ut i arbetslivet och vara delaktiga i samhället, skall genom starkt försämrade ekonomiska villkor betala för den nya sysselsättningsmodellen. Omsorgsstyrelsen har fattat sitt beslut trots att de ekonomiska konsekvenserna för den drabbade gruppen inte är klarlagda, detta framgår av underlaget för beslutet; ”Utredning om de ekonomiska konsekvenserna för den enskilde som har daglig sysselsättning enl LSS har inte varit möjlig då deltagarna inte redovisar sina ekonomiska förhållanden till Omsorgsförvaltningen”. Det är anmärkningsvärt att de ansvariga tjänstemännen på Omsorgsförvaltningen, och som har till daglig syssla att hantera frågor kring dessa personer, inte känner till under vilka ekonomiska förhållande de senare lever. Än mer förvånande är att Omsorgsstyrelsen på ett så bristfälligt underlag beslutar om att starkt försämra villkoren för en redan utsatt grupp av medborgare. Det vittnar om okunskap om de handikappades situation eller, än värre, ointresse.

Denna grupp av personer lever i dag på lägsta möjliga pension. Den månatliga pensionen efter skatt är 6588 kr. Den årliga habiliteringsersättningen är c:a 6500 kr , dvs i storlek som den månatliga pensionen. Under året har kommunen dessutom höjt avgiften för transporter från 300 kr/månad till 400 kr, dvs 1200kr per år. Sammantaget så försämras ekonomin således med c:a 7700 kr årligen. Detta innebär att mer än motsvarande en ”månadslön” försvinner. Hur många accepterar att ”förlora” en månadslön utan att reagera?  Den politiska ledningen skulle aldrig våga tanken att för kommunens anställda sänka lönen med en månadslön, inte ens sänka med 600 kr/månad. Men för den här berörda gruppen av handikappade går det tydligen bra. Beslutet är upprörande och kommunens företrädare har nu passerat anständighetens gräns i sin besparingsiver.

Det är dags att kommunledningen nu träder fram och förklarar hur det kan vara i kommunens intresse och avsikten med att låta de medborgare med sämst ekonomiska förutsättningar betala priset för kommunens dåliga ekonomi.

Omsorgsstyrelsen måste förklara hur man med ett så bristfälligt ekonomiskt konsekvensunderlag kan besluta om bortagande av habiliteringsersättningen, vars konsekvenser man uppenbarligen inte känner omfattningen av. Om inte annat förklara beslutet så att vi andra förstår.

För trovärdighetens skull vore det på sin plats att partiledningarna i den politiska majoriteten förklarar vilken innebörd man lägger i begreppen ”solidaritet” och ”lojalitet”, värdeord som förekommer i partiprogram och i den politiska debatten, och hur beslutet om habiliteringsersättningen och de konsekvenser det får för Avestas handikappade medborgare rimmar med dessa värderingar.

Avesta kommun måste ompröva beslutet om habiliteringsstödet och ge begreppen ”solidaritet” och ”lojalitet” en innebörd värdigt ett samhälle av idag.

Per Bengtsson